Jag var fjorton, osäker och dumdristig. den kom en sommar och varade tills jag var sexton i en turbulent berg och dalbana fram och tillbaka mellan tårar och skratt. för mig var kärleken så svår och tung då, jag trummade på bordskanter och väntade på att han skulle smsa mitt i natten. ibland gjorde han det, ibland inte.
ibland tyckte han om mig, ibland inte. det gjorde han som han ville. men han var äldre och jag trodde att han visste vad kärlek var. Om han visade mig att kärlek var så, då var den så.
min första kärlek var dumdristig och drömsk. men som många andra fjortonåriga förälskelser så tog även denna slut. och tur är väl det för jag fick något mycket bättre. och sannare.
så här låg jag i sängen och skrev när jag var fjorton, med huvudet fullt av frågor och ibland, ögonen fyllda av tårar med strupen tunn som en nål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar