Ett torsdagsäventyr

Nu är vi ute på äventyr och provåker med Vilde i sittvagn för första gången, han ser ut som om han sett dagsljuset för första gången- och det är väl i princip så om man legat nerstoppad i en tjock åkpåse hela vintern.

Solskensmorgon

just nu ser det ut såhär hos oss, Vilde äter lunch i vårsolen!

live from vardagsrumsgolvet

Fredagsmys med besök

Idag så har vi haft besök av min vän Emelie + hennes lilla mage och hennes son Noah. Mycket trevligt har vi haft det. Det har ätits köttbullar, tomatsås och spaghetti, och munkar! Det blev mitt första undantag hittills på min väg ner i vikt. Men det var det allt värt, den som känner mig vet att munkar har en särskild plats i mitt hjärta. Men det blir också det enda! Det var gott så länge det varade.



en lång härlig vårpromenad fick vi faktiskt till också, fast det var lite kallt i vinden fortfarande.

Hårbestyr

Min favorit är att sätta upp håret i en knut, då får man bort håret från ansiktet och det är ju så skönt! Men om jag känner sig alldaglig och grå, vilket inte är en sällsynt känsla för mig direkt, så gör jag en sån här, som jag gjort idag!

In bootcamp

Vi ligger för tillfället i hårdträning med Vilde för att få honom att lära sig somna på egen hand och utan att vaggas. Det går bra, men är väldigt jobbigt! Han är en liten man med OTROLIGT mycket vilja, här snackar vi timmar med protester i form av gallskrik eller motsatsen- han skrattar oss rakt i ansiktet. Men det går framåt, sakta men säkert.

Det är med andra ord därför som jag inte hunnit uppdatera lika frekvent som vanligt. Hoppas det finns överseende i världen för mig.

Ett mammahjärta

att bli mamma är det största som kan hända en kvinna. plötsligt känner man allt, plötsligt ser man. hela livet tar ny vändning.

jag trodde aldrig jag kunde känna mig så lycklig, så skapad för något.

tänk att någon kan vara så nära mig och behöva mig så mycket, tänk att en så liten lever sin värld utifrån min. han har gett mig livet lika mycket som jag gett honom det. Han är min stora kärlek. Vilde

Martens och babbel

Long time no see! Jag har legat sjuk hela helgen och utav den enkla anledningen inte orkat blogga, men nu mår jag bättre och är redo att möta världen igen!

Igår hade jag planerat att gå till kyrkan med mannen och sonen men orkade fortfarande inte riktigt så Viktor och Vilde fick gå dit själva istället. Då passade jag på att göra det jag en gång i tiden gjorde bäst- slappa! Det var fantastiskt skönt att bara andas ut för några timmar. Sen passade jag även på att fixa mina Doc Martens som jag fick av min man i höstas innan jag födde Vilde. Jag har inte kunnat använda dom än eftersom dom har varit lite trånga på höjden. Mina fötter var så svullna under graviditeten så när jag skulle köpa dom i butiken kunde jag ju inte prova dom utan jag fick gå på storleken jag hade innan jag blev gravid. Sen föddes Vilde och svullnaden försvann, men kvar stod jag med ett par fötter som faktiskt hade expanderar i storlek! Lite surt på så fina och faktiskt ganska dyra skor som jag så länge önskat mig kände jag, så nu har jag iallafall köpt någon typ av balsam och se- det hjälpte faktiskt!







En väldigt lång utläggning för en väldigt liten poäng kände jag nu..

ligger till sängs hela dagen idag också, jag vill bara frisk när våren nalkas!

har hittat ett program på kanal 5 play som jag tittat på hela dagen, stylisterna. helt fantastiskt!

Bara en liten hälsning från sjuksängen. Hej hej!

Idag ligger jag sjuk och mannen är också hemma. Provar att blogga från mobilen, använder BlogPress nu, någon som har något förslag på något som eventuellt funkar bättre?

En ny relation

Välkommen in i mitt liv kära Iphone 4, jag tror vi kommer trivas bra ihop.

Vilde i en bildkavalkad

Respektingivande stora fötter- skorna är förstora

Dagens outfit för Vilden

Idag såg Vilde ut så här när vi gick till kyrkan, det fick oss osökt att tänka på farbror Lukas och hans band Wrestling With Angels. Kanske får Vilde också vara med?

+

=

En möjlighet?

En vårig lördag

Igår började vi dagen med en promenad i solen, sen åkte vi till Willys och handlade.

Sen så var det så att Vildes kompis Leija fyllde 1 år igår.

Leijas mamma Kajza och jag tog en kvällspromenad.

Fredagsnostalgi

Idag har jag tänkt på den här filmen hela dagen, det är min absoluta favoritfilm! Allt med den är fantastiskt. Sångerna är så vackra och den är sådär lagom drömsk och sagolik enligt mig. Men varför har jag inte den i mitt hem? Får väl åka hem och leta i mamma och pappas VHS-samling.

Barnvälsignelsen

I söndags var det så att Vilde barnvälsignades. Det var mycket fint, härligt och trevligt. Vildes gammelmormor, farmor och farfar, faster och farbröder plus (snart förhoppningsvis) ingifta faster kom hit långväga ifrån och dessutom släktingar från min sida av familjen kom och delade det här med oss.

Jag vet att ni är många som läser som inte kanske vet vad barnvälsignelse är. Det innebär ungefär, i korta drag, att en pastor ber för barnet i fråga och välsignar det, tackar för det mirakel som det faktiskt är och ber att allt ska gå bra i livet. Det skulle på ett sätt kunna liknas med barndop, men samtidigt så är det ju inte det. Hur som helst var det oerhört fint.

Optimistisk vårpromenad

Idag tog Vilde, jag och Viktor en lång och kall promenad till IKEA. Lagom optimistiskt eftersom det faktiskt inte var så varmt ute som vi hade hoppats. Visst, solen gjorde sitt jobb, men det gjorde ju vinden också.

Sådär lagom kul att försöka parera mellan alla vattenpölar och isfläckar. Men å andra sidan fick jag mitt första grus i skorna idag- en fantastisk händelse om man jämför med allt annat, det betyder att isen smälter och att det är VÅR!

Och så Vilde såklart, som helst inte vill ligga ner utan upptäcka världen utanför.

Titt så fin..

nattlucka

jag kom tillslut in i rummet längst bort i korridoren. det var stort och luftigt, man kunde inte se taket och jag stod precis i mitten på ett kryss. omringad av miljontals ögonpar och läppar. Stort och luftigt var det ja men här är det mörkt, sa jag. Ögonen satt fast, det var en digital läktare. Sen hörde jag den mörkaste som talade ut - Den som har saknat henne räcker upp en hand.
Hörde jag verkligen rätt? Ja, han sa så.

men ingen räckte upp sin hand, så jag vände på klacken.

GIRLSLOVIN

Och så är det ju 8 mars. Internationella kvinnodagen. Jag älskar att jag är kvinna, för det finns väl ingen styrka som är så stark som den kvinnliga, ingen glädje eller sorg som den. Att ha en medfött intuition med magiska egenskaper. Skönheten och moderskärleken. Att kunna bära på styrkan som krävs för att bära fram ett nytt liv inom sig, för att sedan genomlida smärtan i att föda fram det. Samtidigt vara så skör och ömtålig som ett darrande asplöv. Ja det krävs väl en kvinna för det. 

Det här är inget inlägg för att skapa uppror. Det är skillnad på kvinnofråga och jämställdhetsfråga. Jag är väl ingen feminist direkt- men jag tycker helt enkelt tjejer är bäst.

Att förvandla ett kök

Som det är nu så bor vi i en liten etta. Den är förvisso nybyggd och relativt fräsch men jag är av den sorten som behöver yta, luft och frihet, även när det gäller boendet. Att dessutom bo på en nästan helt öppen yta på 50 kvadrat tillsammans med ett småbarn har ju inte gjort att saken lättare att se från ljusa sidan. Nej, jag trivs egentligen inte direkt i våran nuvarande bostad och har heller inte riktigt känt att jag fått till det som jag vill ha det.

Men nu så kanske. Det jag (och min mamma som var på besök) gjorde var att ta bort köksluckorna. Jag menar standard köksluckorna i lägenheter är ju inte alltid som hippaste. Och se där, det ser faktiskt lite ljusare, gladare och öppnare ut än innan.

Med ny vecka

Det har inte blivit något bloggande sedan i fredags, orsaken stavas släktkalas och barnvälsignelse! Men trevligt har det varit och tur är väl det. Men nu är jag back on track.

BLÅBLÅBLÅ

Det är någonting jag har kommit på den senaste tiden, och det är min besatthet och kärlek till färgen blå. Den är fantastisk! Den kan vara kall och varm, djup och ytlig! Blått är så fruktansvärt vackert, kan i skrivande stund inte komma på någonting finare.

jag vet det blev den värsta bildkavalkaden någonsin men jag kunde inte välja ut "lagom" många.