dag 23- Mitt hem

Jag tror på uttrycket "home is where the heart is", så egentligen så kanske jag borde skriva något djupt och meningsfullt här, och det vill jag egentligen göra. Men istället så har jag tagit små detaljer av vart vi bor just nu, våran lägenhet. Som jag, om jag ska vara ärlig inte trivs så väldigt bra i. Det är en etta på femtio kvadrat och ja, det säger sig självt att det ibland blir lite mycket med en liten Vilde i familjen. 

på väggarna hänger tyger från indien och andra länder långt borta

jag tycker om att ha saker med en speciell historia. den här ikonen fick vi av en biskop i somras som vi lärde känna under en festival. han och hans fru är bland dom varmaste och mest ödmjuka människor jag mött, så därför betyder den här ikonen (och den andra vi fick) extra mycket för mig.

vi har massor av lyktor

dom här två sittpuffarna köpte vi i en bakgränd i gamla medinan på våran bröllopsresa till tunisien i somras.

jag tror inte på uttrycket "less is more". jag vill ha någonting i varje hörn. den här elefanten har vi fått av min syster när hon kom hem ifrån thailand i julas.

och second hand är bra.

ett pärlkors som vi har fått av mina föräldrar som dom köpte i usa när dom var där sist.

Elefanten är svintung och har varit på långresa för att komma till oss. Min låtsas faster och farbror Tone och Lars-Erik bor i afrika men dom köpte den i indien åt oss, sen skickade dom vidare den till norge där min syster fick med den till oss i sverige. 

en gammal stol

en glimt av ett ostädat vardagsrum och kök.

Nattlucka

jag satt och gjorde födelsedagskort på en bänk i en gympa-sal i den kyrkan jag kommer ifrån. det var pappersremsor över hela golvet och jag hade halvtorkat lim på fingrarna. Det var dessutom ekande tyst i lokalen, utom jag som andades, och utbytte några ord ibland med mig själv. Sen kom en person jag känner in i rummet och vi hade inte sett varandra på minst tjugo år. så jag blev glad och hoppade upp i dennes famn och vi kramades hårt, och länge. vi bara såg varandra in igenom ögonen och in i hjärtats botten och allt annat runt omkring blev liksom suddigt. pappersflisorna blev sammanhängande och det brände bakom tinningen. Sen försvann personen och kvar stod jag, ensam och stirrade in i en vägg. När jag vände på mig hade en kille jag känner lagt allt skräp i fina högar och städat hela salen. jag sa tack. han undrade varför jag inte kramade honom när jag nyss hade kramat den andra personen. "Har du stirrat?" sa jag, det ville han inte erkänna men han tyckte det var orättvist att bara vissa får en kram när han aldrig blivit kramad i hela sitt liv.
"Det har du visst det." sa jag.



det var det jag drömde.

Kantareller är skogens guld

Jag hade lite kantareller över i frysen sen i höstas så idag slog jag till och gjorde kantarellomelett till lunch, alltså, jag älskar kantareller! Det är alltid gott!

och så är det så fin färg..

Jag vet inte hur gott slutresultatet ser ut men det var fruktansvärt gott. Och det tog så kort tid att göra och är så enkelt. Såklart så blir stuvningen godast med kantareller man plockat själv, så nu när det är tomt i frysen så längtar jag tills nästa höst.

dag 22- det här upprör mig

Ja, det finns saker som upprör mig, shockingly. Det som upprör mig är våldtäkt, utanförskap, krig, abort, slakt, klagomål, att bli orättvist behandlad, dålig djurhållning, slöseri, till viss mån tankeslöshet, nedlåtande kommentarer, översittar attityder, mobbing, mord, snålhet, avslagen pepsi max, pessimism, ohjälpsamhet, hat, ensamhet, när någon behöver prata men inte har någon att prata med, att leva utöver sina tillgångar, "partybreakers", perfektionism, äcklig mat, kyla, slask väder, dyra kläder, det här, vikt, misshandel och ja. det finns mer men det var det jag kom på så här på rak arm.

Om någon undrar vad som upprör mig med någon av dessa saker så fråga så kan jag utveckla. Jag har åsikter om nästan allt här i världen.

dag 21- mina dåliga sidor

Jag har inga dåliga sidor, allt med mig är perfekt. Eller?
Nej jag har dåliga sidor, som att jag är slarvig och glömsk. Jag är inte så smart och jag är heller inte så smidig, alltså osmidig som i klumpig, jag ramlar och slår mig ofta.

Jag är dessutom ganska fåfäng, faktiskt. Jag vill att saker ska vara på mitt vis och jag går oftast inte ut ogenomtänkt. Oftast. När jag var gravid så fick jag massa bristningar och i början så målade jag i dom med typ consealer för att försöka dölja dom, det har jag aldrig sagt till någon men det är alltså sant. Sen blev bristningarna så många så då struntade jag i det.

Här satt jag alltså, tagen på bar gärning och fyllde i bristningarna. Överkänsliga gravidhormoner eller bara fåfänga, ja vad tror ni?

En annan dålig sida jag har är att jag lätt lägger på mig i vikt. Men sånt är väl mer genetiskt. Jag är en sån person som aldrig kan äta i samma mängd som andra för då syns det direkt på magen. Sen är jag ganska lat också, det kan väl bero på det med. Jag kan lätt ligga i soffan en hel dag utan ett enda uns av dåligt samvete. Det kommer först några dagar senare när jag inser att jag faktiskt måste ta tag i mitt liv och inte bara slösa bort min tid på ingenting. Just den tanken tänker jag ofta och jag kan ibland skämmas över mig själv, liksom over all för att jag slappar för mycket. Jag längtar ofta efter att börja leva och ta vara på nuet.

Ja där har vi det, min sämsta sida är att jag inte alltid tar vara på nuet och att jag är så drömsk och tror att allt blir bättre sen.

Tacos som är så gott.

Igår var vi hemma hos mina föräldrar och åt tacos. Jag älskar verkligen tacos och kan äta hur mycket som helst! Idag är det söndag och vi har städat här hemma, nu blänker det här!

THNK GOD ITS FRIDAY

Idag har vi myst. Dom hade 70% på alla kläder på rackartyg idag så vi åkte till Gränby för att shoppa loss till Vilde. ÅH jag bara älskar att handla kläder till honom, det är så man får hålla i sig. Jag kan ju inte köpa allt.
Det är så soligt ute nu, vi har så där super stark morgonsol i våran lägenhet så på morgonen så svettas man hemma hos oss, och då känns våren inte så långt borta.

Vilde är bekymrad som ni ser. Och orsaken? Han får inte leka med mobilen som jag tar kort med.

När vi sedan åkte ifrån Gränby tog vi bussen in till stan, och då mötte jag mina vänner Kajza och Victoria som var mycket glada. Vi kollade på rean, och en sak har jag att säga om det. Monki + barnvagn = No good match. Det är så fruktansvärt trångt här på monki i uppsala, inte ens min lilla urban jungle kommer förbi.

Sen kom mannen hem från jobbet och titta vad han hade med sig hem till mig. Jag klagar inte, han vet vad jag gillar på en fredag!

mums!

dag 20- mina förebilder

Jag har suttit en lång stund och försökt tänka ut vilka mina förebilder är, men jag kan bara komma på en - Mamma!

Jag har ju skrivit om henne i ett tidigare inlägg också. Men så är det väl. Om det är något riktigt bra man vill säga, så kan man lika gärna säga det många gånger!

En sån mamma som hon har varit till mig vill jag också bli till Vilde, och mina andra framtida barn. Hon är konsekvent men samtidigt har hon alltid varit ödmjuk för sina egna fel och brister. Hon har alltid varit min vän, samtidigt som hon har varit just det jag kallar henne, mamma. Hon är en god lyssnare och en utmärkt rådgivare. Hon har alltid gjort sitt bästa för att sätta sig in i min situation, även om det då handlar om en förvirrad pubertal fjortonåring med tusen frågor om varför saker är som det är. Hon är en trygghetskälla, som en stadig grund att alltid falla tillbaka på. När jag var mindre hade hon tydliga riktlinjer för vad som gällde, men samtidigt gett mig utrymme att själv upptäcka. Hon är generös och aldrig snål.

Ja jag skulle faktiskt kunna fortsätta hur länge som helst om varför hon som mamma är min förebild på hur jag själv vill bli. Men nu får det räcka.

och om jag kommer på någon mer förebild jag har under dagen så får jag väl skriva det lite senare i så fall.

dag 19- detta ångrar jag

Jag försöker tänka att det är dumt att gå och ångra saker man gjort hela tiden. Så jag kan inte direkt säga att jag faktiskt kommer på något jag ångrar. Jag har haft många tuffa perioder i mitt liv, och visst har jag gjort många dumma saker. Men det är ju allt tillsammans som utgör livet. Det låter klyschigt men jag tror ändå att det finns en sanning i det.

dag 18- ett pinsamt ögonblick

Jag heter pinsamma ögonblick i andranamn. Jag har så fruktansvärt många pinsamma ögonblick att välja mellan så jag vet inte riktigt vad jag ska välja för jag kommer alltid komma på något nytt som kommer toppa det andra. Så, det jag har bestämt mig för att berätta om är helt enkelt det senaste, och här kommer det:

För lite mer än en vecka sedan var jag på kalas hos mina vänner Liselott och Valentina, jag skrev om det i bloggen. Det var väldigt mycket folk där och jag har inte direkt varit ute så mycket sedan Vilde blev född så för mig var det minst sagt omtumlande att vara ute ibland alla igen. Jag drog mig undan med en vän och satt och pratade i en soffa, successivt så fylldes rummet på av diverse annat folk och tillslut så satt jag inklämd i en tvåmanssoffa tillsammans med typ sex andra personer. Det var premiär på serien solsidan den kvällen och det var därför som alla hade samlats där. Allt som vanligt tänkte jag och levde i min lilla värld av nostalgi och allmänt välbefinnande. När krisen sker i mitt inre- i min ögonvrå ser jag att två av mina närmaste vänner, barndomsvänner, kysser varandra, JA DET ÄR SANT! Det var så där otroligt surrealistiskt och jag tänkte på riktigt "Drömmer jag? Upplever jag verkligen det här?". Så det jag gör är att jag vänder mig mot dom och verkligen utbrister: "VA! VAD HÅLLER NI PÅ MED?" varav dom ser ut som frågetecken båda två och chockade över min reaktion. När det slår mig- dom är tillsammans.

Ja ni kan ju tänka er situationen, det var så pinsamt så jag blev helt tyst. Jag förklarade inte ens att jag glömde att dom var ihop, utan blev bara tyst. Så för dom framstod det helt enkelt som att jag typ tyckte att antingen: 1. Hur kan du pussa honom/henne 2. Ni är äckliga som kysser varandra i samma soffa som jag sitter 3. Det är konstigt att pussas över huvudtaget.

Eller liknande. Fruktansvärt pinsamt enligt mig, för jag tycker ju att det är jättekul att dom är tillsammans och kära i varandra, men nu tror dom att jag tycker det är konstigt att man pussas så andra kan se. typ. 

Vet inte om ni förstår pinsamheten i detta men jag kan inte förklara det på något annat sätt. Pinsamt helt enkelt.

På en onsdag.

Idag har jag umgåtts med min vän Kajza och hennes söta dotter Leija hela dagen. Viktor är i Stockholm för lite plugg och för att umgås med sin bästa kompis, så nu är jag bara snabbt hemma och vänder sen åker jag till mamma och myser tills mannen kommer hem. Extremt bra!

dag 17- barndomsminne

Ett barndomsminne, vad svårt. Jag kan väl berätta att när jag var 3 år började jag dansa balett, sen bytte jag dansstil men totalt så har jag dansat i 11 år. Det är många år och jag tror att det är därför jag fortfarande är ganska rörlig i kroppen, vig och så. Men, det jag tänkte berätta var när jag bestämde mig för att sluta dansa, vi hade börjat med lite mer avancerade koreografier och jag kände att jag hängde på bra, tills den där dagen då dansläraren sa att nästa steg var en form utav bakåtkullerbytta. Jag försökte och försökte, men fick aldrig riktigt till det. och till skillnad från hur jag hade hanterat svåra danssteg och andra problem innan så gav jag upp. Jag gav upp. Jag slutade dansa, för en bakåtkullerbytta. Av någon konstig anledning så låste det sig i huvudet på mig och psyket bestämde sig, det var omöjligt.

Orsaken till att jag berättar om just det här minnet, när jag har så många som är roliga och bra är att det här har jag aldrig riktigt kunnat släppa. En bakåtkullerbytta är egentligen inte svår, jag kunde göra bakåtkullerbytta när jag inte dansade, och dessutom var jag mycket vigare och klarade av mycket svårare saker samtidigt, det var bara denna kullerbytta.

Om jag hade fortsatt och fortsatt tills jag hade lärt mig det där steget så hade jag antagligen fortfarande dansat idag, men i och med att jag valde den inställningen "jag kommer aldrig klara det" så satte jag stopp för mig själv. Något jag älskade så mycket dog ut på grund av ordet "aldrig".

Jag har lärt mig någonting oerhört viktigt utav detta, jag säger aldrig "aldrig". Den inställningen jag har till det jag ska göra sätter kursen för huruvida jag kommer att lyckas med det eller inte. Fortfarande så är jag rädd för att dansa, så fort jag kommer i närheten av dans så strejkar hela insidan på mig.

Även om det är en av mina högsta drömmar att få dansa igen, så satte jag kursen för så länge sedan i och med att jag gav upp. Så nu får jag äta upp det, och för att våga dansa igen så krävs det ett riktigt krafttag. Och det är fullt möjligt, jag vet. 




Men min poäng är att jag har lärt mig en läxa. Jag vill aldrig säga "aldrig" eller "jag kan inte" igen!

att natta en blyklump

Jag älskar att Vilde blev en tjock bebis. Det är vad jag alltid har önskat mig att få. Han väger nu ca 8 kg och är 3 månader gammal, men det finns även en nackdel med detta har jag nu kommit i underfund med och det är när han ska nattas. Då vill han gärna bli buren till sömns, och ja, ni kan ju tänka er hur det känns för mig. tungt. Det gick ju bra i början men nu så är det näst intill krampaktigt. Men vad gör man inte för sitt lilla barn, vill han bli buren så bär jag gärna honom, för det är ju så mysigt.

Alice in wonderland

Okej, här är alltså vad jag pysslat med precis hela eftermiddagen och kvällen, och även anledningen till att jag inte har uppdaterat något mer idag. 

Ifrån målarboken som jag fick av Viktor igår.

dag 16- första kyssen

min första kyss var oromantisk, omedgörlig, värdelös, tråkig och ett tramp i magen. En sån som man helt enkelt inte lägger tid på att skriva ett blogginlägg om. slut.

dag 13- en vanlig dag hemma hos mig. DEL 2

07.30 Dagen börjar med att jag och Vilde äter frukost 

08.00 Vi går tillbaka till sängen och drar ut på morgonen och myser lite till

08.30 Sen går vi upp och, tyvärr, hamnar ofta jag framför tvn, typ two fat ladies, och Vilde leker i sitt babygym.

09.00 Somnar vi båda om för att ta igen lite utav nattens bravader. Vilde sover gärna med den här filten hos sig, men han drar den gärna över huvudet i sömnen så då är det ju tur att det är stora lufthål i den så att han ändå kan andas som vanligt.

11.15 Vaknar vi igen och då är det lunchdags för Vildes del

11.45 Vi leker

16.00 Viktor kommer hem och vi lagar middag.

 19.00 Jag duschar kanske och sen myser lilla familjen resten av kvällen.

 Och ungefär så ser mina vardagar ut med undantag. Slappt kan kanske tyckas för ett otränat öga men även om det är fantastiskt att vara mamma så är det nog så uttröttande!

Två tjejers tjugoårsparty

Igår var vi på 20-års tillställning för mina två vänner Nathalie och Victoria. Många som jag tyckte om var där och jag kände mig otroligt lycklig under hela kvällen. Alla är så snälla och fina och ofta var det sådär att man kom på sig själv med att man kanske skrattade lite för högt, log lite för brett, såg lite för löjlig ut. Ungefär som Martina sa.

Martina hade en ring med ett rådjur på.

Jennifers pojkvän Josh.

Joel.

Jag som flinar.

Robert.

Det var dom bilderna jag hade från igår kväll. Jag har många fina vänner som jag är så glad över. Tänk vad fint man kan ha det, maten var god och det fanns melon. Vi spelade spel och pratade och lekte fyramanisoffan.

Confessions of a färgläggare

det finns en sak som inte många vet om mig och det är att jag är en riktig sucker för tuschpennor och målarböcker. För mig är det ren terapi att få sitta och måla perfekt färglagda bilder, timme ut och timme in. Så just därför blev jag extra glad när min man kom hem idag med det här till mig! Nu ska här färgläggas!

dag 15- mina drömmar

jag är en ofantlig drömmare, är stor i orden och har alltid varit. Jag har en dröm om att en gång öppna ett centralt café i pasteller med udda porslin och små spetsdukar. Min andra dröm är att någon gång flytta utomlands, till exempel till Indien och hjälpa till i en stad eller by med det jag kan.
Min barnadröm är att bli kändis och musiker på heltid och min dröm over all är ju självklart att leva ett lyckligt liv med min familj, men det vill väl alla.

Jag drömmer om att lära mig spela munspel och harpa och jag drömmer om att lära mig sjunga opera. Jag drömmer om att lära mig släppa alla hämningar när jag känner för det och jag drömmer om att vara fri.

dag 14- dåliga vanor och laster

Det där med dåliga vanor, och laster. Jag är i en fas i livet nu när jag verkligen försöker göra mig av med dom. Innan jag började "banta" så hade jag hade jag i och med graviditeten dragit på mig den dåliga, typiska socker-lasten. Och då menar jag allt med socker i. Godis, glass, MUNKAR, wienerbröd, läsk. 

Dåliga vanor då, jag är inte duktig på att ta vara på tiden. Det kan verkligen vara en dålig vana, jag hamnar lätt bara i soffan och slappar. Ligger där och mår dåligt över att jag inte tar mig upp. 

Men det är det slut på nu.

dag 13- en vanlig dag hemma hos mig. DEL 1

Jag tänkte visa er hur en vanlig dag ser ut lite senare idag. För jag tänkte att ni kanske ville se med bilder. Och idag är ju en alldeles vanlig dag så det får bli så.

Jag ligger efter med dagarna nu så jag får helt enkelt ligga i!

Att gå i pappas fotspår

Vi tänkte att nu är det kanske dags för Vilde att dra sitt strå till stacken. Så det blev på med pappas städtisha och börja sopa för hans del imorse

Sushi och körkortsplugg

Igår var Elisabeth här. Vi båda ska ta körkort, men hon har bara teorin och uppkörningen kvar medan jag har typ allt. Så vi pluggade lite, åt sushi och hon lärde mig skyltar. Mycket mycket bra.

Uppäten sushi och körkortsplugg

En dag fylld av allt annat än tid

idag har jag haft fullt upp, Vilde tog sina tre-månaders-sprutor idag och han har helt enkelt krävt en del i och med det. Men duktig var han och stolt är jag. Han är extremt okinkig, en väldigt cool kille helt enkelt! Har inte haft en stund för mig själv men imorgon så ska jag ta igen allt som inte blivit skrivet här idag. Så håll tillgodo mina vänner!

dag 12- 10 saker du inte vet om mig

- Jag är livrädd för bollar
- När jag var liten var jag kär i Ola Salo i The Ark
- När jag var liten sa jag till folk jag inte kände att jag hette Kenny Starfighter i andranamn
- Jag biter på naglarna
- Jag sjunger i duschen, högt.
- Jag tycker om modebloggar
- Jag är mörkrädd
- Jag har inte borstat håret på flera år.
- Jag har haft två andra friare förutom Viktor i mitt liv.
- Jag sa nej till båda :)

Vilde några timmar gammal

dag 11- mina syskon

Jag har fem syskon. Matilda, Amanda, Theodor, William och Elias heter dom i rangordnat i ålder. Jag är äldst. Att växa upp med så många syskon har varit berikande på precis alla sätt jag kan tänka mig. Jag har tidigt fått lära mig att ta ansvar och jag har alltid haft någon att leka med! Jag älskar mina syskon. Vi har alltid blivit indelade i två grupper, dom stora tjejerna och dom små pojkarna. Det som är roligt nu när vi stora tjejer börjar bli stora är att vi kan umgås mer tillsammans på ett annat plan än vi gjort tidigare, man lär känna varandra på riktigt och får en kompis relation. Mina bröder är helt fantastiska! Det är nio år mellan mig och min äldsta bror, och eftersom åldersskillnaden är ganska stor så blir det ju annorlunda. Man blir som en extramamma.

Jag älskar mina syskon, alla lika mycket och alla på olika sätt. PUSS PÅ ER